En match, där vi förtjänade bättre. 

Precis som i tidigare träningsmatcher inledde vi mycket bra med ett fartfyllt och varierat anfallsspel och känslan vi på bänken fick var att vi var det klart bättre laget i matchinledningen. Därför kom det som en kalldusch när Dalby lyckades få in två mål inom några minuter i de få motattacker de kom upp på.

Vi har en tråkig ovana att bli mer desperata i vårt spel efter att vi hamnat i underläge och  desperation leder ofta till slarv i passningar och soloraider som blir stoppade. Resten av matchen blev sen en tröttsam uppförsbacke, där Dalby var mycket skickliga på att försvara sig och att utnyttja  att vi tänkte mer framåt än bakåt. 

Malte gjorde ett mål och Vidar två och däremellan hade vi ett antal lägen, som vi borde haft bättre lycka med. Vi hade gett backlinjen instruktioner att de gärna fick fylla på i anfallsspelet, vilket tyvärr ledde till att vi blev sårbara och underbemannade bakåt och Dalby var riktigt effektiva när de fick chansen.

Bra intentioner i anfallsspelet, men vi måste komma tillbaka till grunderna i försvarsspelet, som gjorde oss så lyckosamma under förra året.